Me myself and I tycker att måndagar alltid kommer och går lika fort. Det dröjer inte länge tills man är mitt i veckan igen och har redan planer för nästa helg. Allt hänger på en hel del planering som sedan genomförs fort som sjutton, mycket fortare än vad det tar att faktiskt planera hela skiten. Om man tänker så här så förstår jag inte hur man egentligen orkar med det. Tänk när man ska laga en fin middag till exempel. Man planerar VAD man ska äta, VAD man ska köpa och sen måste man iväg och handla sakerna också. Sedan tar det tid att laga maten och så äter man upp det på tjugo minuter! Hur kommer det sig att vi orkar göra så? Nä, ingen aning men ändå fortsätter vi planera fin fina middagar. Om man inte känner för lite spontant så är det väll livet antar jag.